Jag har ingen TV är Föglö vilket fört med sig att jag hinner läsa mycket mera än vanligt. Förstås går mycket av min tid till undervisning och att förbereda lektioner. Jag undervisar i samhällskunskap (fyra timmar i veckan, det enda som jag egentligen har behörighet för), historia, finska, engelska, nybörjartyska och sedan finska föstås.

Senast lästa bok är Mikael Niemis Mannen som dog som en lax. Niemi är em bra människo- och miljöskildrare. Dessutom tyckte jag väldigt mycket om hans sätt att behandla vårt viktigaste språk,  modersmålet.

Modersmålet är vårt känslospråk. När föräldrar valde att inte prata meänkieli med sina barn, ledde det till att föräldrarna förteg en del av sig själv och sin kultur.  För att inte tala om barnen som tvingades använda svenska i skolan fastän de inte kunde språket.

Jag har också undrat över om österbottniska skolbarn skulle ha lättare i skolan om de lärde sig att läsa och skriva på sin egen dialekt. Som det är nu måste en del av dem lära sig både att läsa, skriva och dessutom ett nytt språk, standardsvenska.  Det har tom förekommit att barn förbjudits använda dialekt på skolgården. Hur skulle det vara med hemspåksundervisning i  dialekter?

Vi är väldigt stolta över våra spåkkunniga ungdomar. Till de viktiga språken att lära sig hör dock inte det andra inhemska språket.  När jag är här på Åland är det många som sagt att varför måste vi lära oss finska när finnar som kommer hit säger bara täh eller mitä, när man säger något på svenska till dem. Sedan byter båda till engelska. Hur kan igen finländare på fastlandet kräva att ålänningnar skall lära sig finska om de själv inte lärt sig någon svenska trots att de läst det flera år i skolan.

När jag kom från fastlandet på söndagen hörde jag i terminalen i Åbo uttalat av studenter i sina klankostymer (halare) än en gång: svenska talande bättre folk. Det känns som någon skulle slå mig. Jag är väldigt stålt över mina föräldrar, pappa har varit gårdskarl och mamma har städat största delen av sitt liv.