Jag har ingen TV är Föglö vilket fört
med sig att jag hinner läsa mycket mera än vanligt. Förstås går mycket
av min tid till undervisning och att förbereda lektioner. Jag
undervisar i samhällskunskap (fyra timmar i veckan, det enda som jag
egentligen har behörighet för), historia, finska, engelska,
nybörjartyska och sedan finska föstås.
Senast lästa bok är Mikael Niemis Mannen som dog som en lax. Niemi är
em bra människo- och miljöskildrare. Dessutom tyckte jag väldigt mycket
om hans sätt att behandla vårt viktigaste språk, modersmålet.
Modersmålet är vårt känslospråk. När föräldrar valde att inte prata
meänkieli med sina barn, ledde det till att föräldrarna förteg en del
av sig själv och sin kultur. För att inte tala om barnen som
tvingades använda svenska i skolan fastän de inte kunde språket.
Jag har också undrat över om österbottniska skolbarn skulle ha lättare
i skolan om de lärde sig att läsa och skriva på sin egen dialekt. Som
det är nu måste en del av dem lära sig både att läsa, skriva och
dessutom ett nytt språk, standardsvenska. Det har tom förekommit
att barn förbjudits använda dialekt på skolgården. Hur skulle det vara
med hemspåksundervisning i dialekter?
Vi är väldigt stolta över våra spåkkunniga ungdomar. Till de viktiga
språken att lära sig hör dock inte det andra inhemska språket.
När jag är här på Åland är det många som sagt att varför måste vi lära
oss finska när finnar som kommer hit säger bara täh eller mitä, när man
säger något på svenska till dem. Sedan byter båda till engelska. Hur
kan igen finländare på fastlandet kräva att ålänningnar skall lära sig
finska om de själv inte lärt sig någon svenska trots att de läst det
flera år i skolan.
När jag kom från fastlandet på söndagen hörde jag i terminalen i Åbo
uttalat av studenter i sina klankostymer (halare) än en gång: svenska
talande bättre folk. Det känns som någon skulle slå mig. Jag är väldigt
stålt över mina föräldrar, pappa har varit gårdskarl och mamma har
städat största delen av sitt liv.
tiistai, 23. tammikuu 2007
Kommentit